--- /dev/null
+= Inför lif eller död?: Sanningsord i de lappska förhållandena
+:author: Else Laula Renberg
+:lang: sv
+:publisher: Wilhelmssons boktryckeri A.-B. Stockholm 1904
+
+== Inför lif eller död?: Sanningsord i de lappska förhållandena
+
+Långt uppe bland fjällen i öfversta Norrland bor sedan mannaminnes
+tider vår stam. Svunna tiders häfder tälja dock att vi lappar icke
+alltid varit hänvisade till att söka lefvebröd bland kala bergstoppar,
+utan lemningar från forna tider visar att lapparna besuttit rymliga
+betesmarker under gynnsamma förhållanden. Under seklernas lopp har
+lappen dock alltjämt fått vika för den jordbruksidkande germanska
+rasen. Fredlig, lugn, sluten och alltid nöjd med sin lott har lappen
+utan protester själfmant lemnat hvad han trott vara hans tillhörighet
+och tum för tum ha de svenska nybyggarna dragit till sig den
+betesmark, som af lapparne användts. De hafva däraf fått namnet
+»nomadiserande» d. v. s. ständigt vandrande, men månne icke den
+omständigheten, att de svagare under alla tider fått gifva vika för de
+starkare, varit orsaken till denna vandringslusta. Att lappen har
+betingelser för att bosätta sig när han fått sitt lefvebröd, därom
+vittna med tillräcklig tydbarhet de sista decenniernas
+erfarenheter. Man gör orätt om man i lappbefolkningens tvungna
+undandragande ser något af zigenarlifvet. Vårt folk vilja blifva
+bofasta om de därtill fått rättighet, men de hafva i alla tider lefvat
+i en undantagsställning eller med andra ord — de hafva ställts utom
+lagen, utom de allmänna rättigheternas gräns.
+
+Föga eller litet lemna lappska kulturskildrare af lappens jernhårda
+kamp för tillvaron och de tvungna omständigheter, hvarunder de hafva
+att förskaffa sig sitt uppehälle. Merendels framställes lappens
+arbete, hans kamp för brödet, hans säregna lefnadsförhållanden och
+hans äfventyr i sagornas skimrande ljus, hans verkliga arbete för
+nöjestillfredsställelse. Tyvärr är dock icke lappens lefnad ett
+tidsfördrif utan ett af mödor, faror och umbäranden uppfylldt
+lif. Hvem täljer de lappska hemmens tårfyllda kval, hvem uttalar
+tröstens ord till de hårdt pröfvade, hvem mättar enkor och faderlösa
+barn och hvem räcker lappen en skärf i nödens dag? Man sätter sig icke
+in i lappbefolkningens förhållanden utan betraktar det hela som en
+föråldrad brokig tafla bredvid svenskens högre kulturstadium. Och dock
+tillmätes orättvist den lappska befolkningen kulturlyten, hvilka ej
+hafva sin uppkomst i vår stam utan äro till oss öfverförda från de
+högre kultiverade. Ja, man har därvid gått så långt att man därföre
+ansett oss ej vara värdiga att inrangeras bland folkslag eller med
+andra ord åtnjuta rättigheten att existera. Efter denna korta
+inledning vill jag öfvergå till en skildring af de laster, hvaruti
+vårt folkslag sägas vara försjunkna uti och som öppet sagts mig vara
+orsaken till den hjälplösa ställning, lappen befinner sig uti.
+
+=== Lapparnes dryckenskap.
+
+När jag i våras sökte att väcka intresse för vårt folk, framhållande
+den hjälplösa ställning de befunno sig uti och den särställning de
+intogo i fråga om rent mänskliga rättigheter, möttes jag med orden:
+»Lapparne supa, de dricka, de kunna icke upphjälpas» o. s. v. Till en
+början vill jag konstatera det faktum att bland våra lappar finnas
+inga vanedrinkare och sedan tider man minnes tillbaka har icke
+åtminstone i min hemtrakt någon lapps dödsorsak varit
+alkoholsjukdom. Jämfördt med de senaste svenska iakttagelserna, som
+konstaterat att 50 tusen drinkare befolka landet, torde den lappska
+dryckenskapen icke böra öfverskattas sin betydelse. Däremot förekommer
+beklagligt nog att berusade lappar uppträda vid marknader, som hållas
+vid kusten, men äfven då i ett mycket ringa antal. Men dessa bestå
+ingalunda af sådana, som hafva för vana att berusa sig, utan utgöras
+af tillfälliga supare, som genom köp, byte eller annan handel kommit i
+beröring med svenska marknadsbesökare och bjudits förtäring för att
+»affärerna skall gå bättre». Men äfven detta nationallyte är i
+försvinnande och det af sin egen orsak, nämligen den, att lappen
+merendels inser att han gör dåliga affärer när han låter berusa sig.
+
+Oberättigandet att kasta ett folks ovana på en annan ras’ skuldror och
+däraf förklara en hjälplös belägenhets berättigande, lyser äfven bjärt
+fram inför påståendet att lappen icke själf producerar, försäljer
+eller på annat sätt tillhandahåller berusande drycker. Den last, som
+har sitt upphof inom folkets egna landamären, bör icke påbördas andra
+folk, som genom njutningslystnaden förledes att sjunka i densamma.
+
+=== Tiggeri af nöd eller lättja?
+
+Beklagligt är det förhållande, hvarmed man äfven framhåller lapparnes
+tiggeri, såsom föranledt af lättja. Vårt folk kunna indelas i två
+olika afdelningar, beroende på det förhållande de stå till förvärfvet
+af det dagliga brödet, nämligen renägande och icke renägande lappar De
+förra utgöras af sådana, som trots alla svårigheter lyckats behålla
+sina renar; de senare däremot af de, som genom ett eller annat
+förhållande blifvit utan renar, hvilket är detsamma som förlusten af
+sitt lefvebröd. Det är endast genom utrönandet af på hvad sätt en lapp
+gått förlustig sina renar, som man kan bedöma, om tiggeriet är
+förorsakadt af lättja eller af verklig nöd. Lappens framtid är
+förknippad med renen, hans trogne följeslagare genom lifvet. Af den
+har han sin existens, utan honom står han inför hungersnöden. Jagt och
+fiske måste alltid räknas som en bisyssla, mera till att söka än att
+erhålla lefvebröd. På renen måste man söka lappens
+existensminimum. Ett lappmatlag på sju personer (man, hustru och fem
+barn) behöfver årligen till sitt hushåll nedslagta 40 renar, hvaraf 20
+användas till lapphemmets eget behof af kött och den andra hälften
+försäljas till inköp af mjöl och andra lifsförnödenheter jämte
+beklädnad. För dessa 20 renar erhåller lappen i lyckligaste fall
+omkring 300 kr. På denna summa drar en lappsk familj sig drägligt fram
+genom lifvet. Men nu en annan sak. För att efter denna beräkningsgrund
+fastslå ett existensminimum, behöfver lappen till sitt förfogande en
+renhjord af nära 350 renar, och detta antal kan icke en lapp på tio
+uppbringa. En renhjord på 100, det minsta antal som en lapp kan hafva
+för att uppträda som själfständigt renägande, lemnar en årlig
+afkastning af 30 renkalfvar. Dessa späda kalfvar utsättas nu med ens
+för tusentals faror, icke minst att märka nybyggarnes hundar. Redan
+efter ett år har afkomman med säkerhet nedbringats med minst ett
+tiotal, andra året till 15 och vid fullvuxen ålder till 12.
+
+Alltså skulle lappen med blick på framtiden icke få nedslakta mer än
+12 à högst 15 renar pr år. Hvarje antal som däröfver går, inverkar på
+den framtida betingelsen att lefva för lappen. Nedslaktar han
+exempelvis existensminimummet 40 renar, har han redan efter ett års
+tid renstocken nedbringad till 70 och fortfar detta förhållande är han
+redan efter ett par tre år under möjligheternas gräns, under
+betingelsen att lefva. När renarnas antal understigit 100, kan lappen
+icke längre ägna sig åt skötseln af sina egna renar, utan lämnar då
+desamma i vården hos någon renägande lapp, som själf icke har
+tillräckligt antal renar, och slår han sig merendels själf ned på en
+jordtorfva för att med jordens brukande bidraga till existensens
+möjlighet. Under tiden går nu hans renar »ut sig» mestadels på
+svårigheten att skydda det uppväxande rensläktet mot renmärken. Då
+återstår endast lappens jordbrukstorfva och då har han den
+framträngande svenske nybyggaren att kämpa med. Lappen får — alla
+ömmande omständigheter till trots — gifva vika och obarmhertigt
+drifves han till tiggarstafven, han har ju icke äganderätt till sitt
+land utan äger endast rätt till renbete. Utan renar, utan jord, utan
+utsikt att lefva af sina händers arbete finnes ju ingen annan
+möjlighet än att anropa barmhertiga medmänniskor om hjälp. Till råga
+på all denna helt vanliga olycka har den lappska befolkningen att nu
+utstå alla de sviter, som uppkommit efter de »sju hårda årens»
+historia, hvarför ofvan relaterade nöd blifver allt mera och mera
+allmän. De sju hårda åren inleddes med året 1892, då vintern kom
+tidigt, redan S:t Michaeli dag. Genom den tidiga vintern frös snön
+till is och betäckte bergen, hvarföre renen icke kunde komma åt den
+renmossa, som hör till hans uppehälle. Tusentals renar dogo då af
+svält, och detta förnyades sedan årligen en lång tid. Så kommo de
+stora timmerdrifningarna och renar — likaledes i tusental — blefvo
+nedfällda af träden. (I denna fråga vill jag i förbigående nämna, att
+lapparna icke för dessa olyckor erhöllo någon skadeersättning.)
+Förutom dessa olyckor hade renarne alltid att kämpa med nybyggarnas
+hundar. Som ett talande exempel på huru lätt en lapp kan bringas till
+nödens brant, vill jag anföra följande:
+
+Lappmannen Gustaf Klementson i Fatmomakke var för några få år sedan
+ansedd som en välbärgad lappman. Han ägde en renhjord på omkring 300
+renar och hade således existensmöjligheter för den stora familj, 11
+personer, de voro. Hufvudsakligen genom timmerdrifningen nedslogos
+hans renar och därmed var hans uppehälle som renägande lapp förbi. På
+sitt lappskatteland sökte han nu att förebygga sin ruin och göra detta
+fruktbärande. Nu i dessa dagar har den svenske nybyggaren fullbordat
+lappmannens öde — och lappmannen utestängts från rätten till sitt
+lappskatteland. Hvad skall nu den arme af olyckan hemföljde söka sitt
+bröd. Återstår för honom, fadern med de nio barnen, någon annan utväg
+än att söka brödet hos barmhertiga medmänniskor, så framt han vill
+undgå hungersnöden? Är nöden här föranledd af lättja eller af verkligt
+behof?
+
+Det är sant att hvarje år beviljas ett statsanslag till nödlidande
+lappar, men dessa understöd ha dock endast i undantagsfall, och då i
+mycket små belopp kommit de fattiga lapparne till godo. Medlen af
+sändas till kommunalstyrelserna i de olika lappsocknarne och denna
+styrelse, som utgöres af svenska bebyggare, behåller merendels summan
+för kommunens räkning för att betäcka utgifterna för de lappar, som
+åtnjuta helt understöd af kommunen (s. k. »sockenlappar»).
+
+Om den lappska nöden, orsakerna till lappens tiggeri, till bekymren
+som hota lapphemmens framtid och därmed förknippade omständigheter,
+vore mycket att andraga, men då jag tror att de rader jag skrifvit om
+denna sak, ändrar svenskens uppfattning om detta sakförhållande,
+öfvergår jag till medlen, hvarmed den lappska befolkningen skulle
+kunna upphjälpas. Vi hafva velat benämna den
+
+=== Lapparnes existensfråga
+
+därvid framhållande att hela vårt folks öde beror endast och allenast
+på denna frågas nöjaktiga lösning. För att utreda dessa bättre vill
+jag först behandla grundfrågan angående lapparnes äganderätt till sina
+lappskatteland, jämte rätten för lapparne att idka åkerbruk. Genom
+Kungl. Bref af den 13 december 1867 bestämdes en odlingsgräns, hvarvid
+en gränslinie sattes mellan den svenske nybyggaren och den lappska
+befolkningen. Nybyggarne halva erhållit äganderätt till sina hemman,
+under det att lapplandet förklarades vara kronomark. Med anledning
+häraf bortadvocerades lapparnes rätt till den jord, hvaruppå vi alla,
+naturligt sedt, hafva att hämta vårt lifsuppehälle. Genom att endast
+hafva dispositionsrätt till ett jordområde, lappskattelandet, och med
+dystra aningar vänta på den dag, då man kan blifva bortförd från sitt
+hem, där generation efter generation nedlagt sin ungdoms arbetskraft,
+sin mannaålders möda och ålderdomens arbetshjälp, kan icke gifva den
+arbetslust, en kraftig stam bör utveckla. Arbetslusten klädes i
+handling först vid det tillfälle när man vet, att man gagnar sig
+själf, sina barn och sina efterkommande. Idoghet och ihärdighet saknas
+icke bland lappbefolkningen, det är endast föremålets faktiska
+bestående, som förhindrar arbetsintensiteten och den välmåga, som
+annars skulle sprida sig. Med de jämtländska lapparnes öde framför
+sina ögon, dessa som jagats upp till ofruktbara berg på grund af att
+deras rättsfråga till jorden ej beaktats, kunna icke de vester- och
+norrbottniska lapparne inse annat öde, äfven de, så länge frågan om
+rätten till jorden icke löses.
+
+Årligen och dagligen gifves äfven hos oss Vesterbottens lappar exempel
+på hvarthän tillståndet leder. För en tid tillbaka, låt oss säga 30- à
+40-tal år, kommo de svenska nybyggarne och frågade vänligt om de kunde
+få slå sig ned och odla upp en bit mark. Lappen såg i detta
+förhållande ingen som helst orsak att neka den arbetsamme mannen. Om
+några år hade nybyggaren odlat upp marken omkring sitt tjäll, och tog
+syn på densamma. Vederbörande beviljade beredvilligt lagfart å marken
+och icke blott den mark, som han själf odlat utan därtill ett öfrigt
+område. Området kunde, och gjorde det i de flesta förhållanden,
+sträcka sig om lappens frodiga renvallar och skatteland, den som förut
+varit vänlig nog att tillmötesgå nybyggarens önskningar att få odla
+marken bredvid honom. Så gick väl några år och en vacker dag infinner
+sig vederbörande synemän och kungör för den olycklige lappen att han
+icke längre äger rättighet till den gröda, som af honom vidare
+inbärgas.
+
+Med dessa syner framför sina ögon lär väl ingen förundra sig öfver att
+den lappska befolkningen känner en bäfvan för hvad som komma
+skall. Merendels utgöres nu denna lappska befolkning, som på sådant
+sätt bortdrifves af sådana, som icke äro renägande och hvad ödet blir
+för dessa olyckliga är icke svårt att förutse. De blifva fattiga och
+utarmade. Därhän har lapparnes osäkra rättsställning ledt, på grund af
+deras undantagsställning i den svenska jordrättsskipningen. Svensk
+praxis har dock alltid varit och är det ännu, att vid afvittrings- och
+storskiftesförrättningar det folk, som af ålder bott och brukat
+landet, fått för sig och sina efterkommande för evärdelig tid
+tilldelad sin beskärda del. Lappen måste tillerkännas äfven denna
+rättsställning, eljest är hans öde besegladt. Han drifves i annat fall
+allt längre och längre upp mot de kala bergstopparne mot norska
+gränsen, den han ju icke får öfverskrida. Vid denna tidpunkt, då är
+väl också vår strid förgäfves, och då är det förbi med de svenska
+lapparne. Men hvem i vårt humana tidehvarf åtager sig att kasta den
+historiska dödsdomen öfver ett folk, som trots all sin brist på
+mänskliga dygder dock icke kan öfverbevisas om att det genom eget
+förvållande förorsakat sin undergång.
+
+I sammanhang med rätten till jorden står lappens rätt att öfvergå till
+jordbruksidkande folk och bruka sina lappskatteland. Genom sådana
+förhållanden, som de af nybyggarnes sätt att gå till väga gentemot den
+lappska befolkningen jag nyss nämnt och det understöd de därvid vinna
+af den svenska lagen kan vi icke annat än se denna rätt oss
+bestriden. Marken därofvan odlingsgränsen är oss tilldelad för
+renbete, icke för jordbruk. En del skäl, som jag i annat sammanhang
+berört, har tydliggjort, att vi i betraktande af lefvebrödet icke ha
+annan utsikt än, att när renarne på ett eller annat sätt förolyckats
+vi måste gå till brukandet af vårt lappskatteland. Men öfver detta
+står en tidsfråga, nämligen den att hela folket förr eller senare
+måste gå till jordbruket. Renen finner ej längre sitt bete bland
+fjällen. I en ej allt för aflägsen framtid hafva vi att se att den ene
+lappen efter den andre förlorar sina renar. Ogynnsamma förhållanden
+komma därvid att medverka, icke minst den skadeersättningsskyldighet,
+den renägande lappen numera underkastas enligt bestämmelserna i § 14
+uti lapplagen den 1 juli 1898, och genom hvilken bl. a. en lappman
+helt nyligen dömdes till tre tusen kronors skadeersättning. Och
+hvarför skall lappens existensförmåga kringskäras af lagar?
+Erfarenheten lärer att inget folk går så framåt som när frihet råder i
+alla delar. Lappens frihet är kringskuren. Hans kamp för lefvebrödet
+är utstakad och betingelsen att lefva hänskjuten allenast till renarne
+och renarnes skötsel. I medvetandet finnes dock allt jämt en känsla
+som talar om frihet och denna känsla återfinnes äfven hos oss, lappar!
+
+Renbetesrätten är, som jag antydt, närmare beskrifven i författningen
+om utstakningen af odlingsgränsen den 13 dec. 1867. Den markeras allt
+emellanåt af en dagorder från Umeå landskansli och hålles då i sådan
+form, att man skulle tro, att lapparnes renbetesrätt vore
+betryggad. Framför mig ligger en länskungörelse af den 12 januari
+1898, däri det heter, att anläggning af nybyggen ofvan odlingsgränsen
+icke finge vidare af kungl. maj:ts befallningshafvande beviljas; att
+de nybyggen, som redan funnos ofvan odlingsgränsen, skulle återläggas
+till kronomark och att all mark ofvan odlingsgränsen skulle återläggas
+till renbetesland. Denna kungörelse har fullföljts så, att under dessa
+sex år ett större antal nybyggen anlagts ofvan odlingsgränsen, ja, man
+har till och med dömt lappar till skadeersättning gentemot dessa
+nybyggare. Alla förordningar till trots synes dock endast den
+rättvisan vara gällande, att lappen skall drifvas från sin
+mark. Skulle i verkligheten de lagar, som skrifvits till förmån för
+lapparnes renbete efterföljts, hade lappen icke haft rätt att klaga
+öfver denna sak. Men lagda i händer, som utan hänsyn till den lappska
+befolkningen gynnar nybyggaren, kan det nuvarande tillståndet icke
+föra annat än till renarnes minskning och lappens försämrade
+lefnadsställning.
+
+Lapparne önska i denna fråga således endast hvad de i lag blifvit
+förut tillförsäkrade, d. v. s. att all mark ofvan odlingsgränsen
+utlägges till renbetesland. Men huru kan konungens befallningshafvande
+förklara att vid lapptinget i Fatmomakke nu framlägga ett förslag,
+gående ut på att inlösa nödig renbetesmark ofvan odlingsgränsen och
+därvid säga att lappen erhåller gynnsamma reformer, när vi förut för
+sex år sedan i länets kungörelse uttryckligen fått denna mark till oss
+upplåten. Detta motsägande förslag, hvilket nu framkommit, är således
+i strid mot förut gifna bestämmelser i fråga om renbete och afser
+ingalunda att skänka lappen någon fördel utan gäller endast såsom en
+inskränkning i bestämmelserna af kungl. maj:ts befallningshafvandes
+kungörelse den 12 januari 1898.
+
+=== Fattiglappens öde
+
+synes nu starkt hotadt genom det af lappfogden Burman vid lapptinget i
+Fatmomakke framlagda förslaget att nedflytta den icke renägande lappen
+nedanför odlingsgränsen och där bereda honom jordbruk. Vi kunna icke
+annat än protestera mot detta förslag. Det vore att med ens
+tillintetgöra den lappska befolkningen och få anspråken på vårt land
+för alla tider häfda. De renägande lapparne förminskas alltjämt på
+grund af renarnes existensförhållanden, förut omnämnda. De
+sammansmälta allt framgent och under de senaste åren ha de renägande
+lapparnes antal väsentligen förminskats. De icke renägande lapparne
+skulle nu — enligt förslaget — nedflyttas till nybyggen nedanför
+odlingsgränsen och man får väl säga där öfverlämnas åt sitt
+öde. Hvartefter nu de renägande lapparne förlora sina renar,
+nedflyttas dessa nedanför odlingsgränsen och gå säkerligen där sin
+undergång till mötes, under det att den renägande lappen drifves mot
+fjället, förlorar sina renar och nedskickas sedan utfattig nedanför
+odlingsgränsen. När man tager i betraktande, att den mark, som är
+ofvan odlingsgränsen, är utlagd till renbetesland för oss lappar och
+att å dessa marker nybyggen äro uppresta, som äro olagligt tillkomna;
+hvarföre icke låta lappen tillträda dessa nybyggen och nu boende
+nybyggare ofvan odlingsgränsen få tillfälle att nedflytta nedanför
+densamma? Hvarföre skulle hinder möta för lappen att bruka dessa land,
+som gör att lappen åtminstone får bo i sitt af ålder brukade land samt
+slipper att å nya och för honom främmande trakter söka sitt
+uppehälle. Detta förslag afser ingalunda något förbättrande af
+lapparnes lefnadsställning, utan afser helt enkelt att afskära
+lapparnes förbindelse med sitt eget folk, för att sedan låta dem
+undergå det öde, som bland de svenska nybyggarne väntar desamma
+nedanför gränslinien.
+
+=== Lapparnes rösträttsförhållanden.
+
+Om i Sverige skriande orättvisor anses begångna med att större delen
+af folket undandrages medbestämmanderätt i folkets egna
+angelägenheter, så äro dock de lappländska förhållandena än
+olidligare.
+
+Den kommunala rösträtten i lappkommunerna utöfvas endast och allenast
+af den svenske jordbrukaren och lappens lifsnäring ger ej honom den
+inkomst, som berättigar honom att deltaga i allmänna, honom rörande
+angelägenheter. Högst fåtal lappar (ifrågasättas kan, om det än finnes
+några) äga bestämmanderätt vid kommunala stämmor, och dock afgöras vid
+dessa lapparnes angelägenheter rörande beskattning, fattigvård och
+öfriga kommunala ärenden. Det har icke förunnats lappmannen att vinna
+inträde i kommunal myndighet och i något medafgöra om frågor, som rör
+lappens rättsförhållande i kommunen, till hvilket förhållande den
+kommunala bestämmanderätten i mångt och mycket dock kan medverka. Och
+i de flesta fall inse lapparne, hvilka i många lappkommuner utgör
+flertalet, att de icke kunna inverka något till förbättrade
+förhållanden, då de icke på grund af den kommunala rösträttsskalan
+förmå uträtta något.
+
+Ställer sig nu den kommunala rösträtten förnuftsvidrig, är den
+politiska rösträttens förhållande till lappbefolkningen
+bedröfligare. Lagen stadgar att man, för att hafva rösträtt till
+Riksdagens Andra kammare, skall hafva en inkomst af 800 kr. eller en
+jordbrukslägenhet, taxeringsvärderad till 1,000 kr. Intetdera af dessa
+mått fyller lappen. Af renen kan han icke uppbringa ens 500 kr., och
+de lappskatteland, hvilka, belägna å allmän kronomark, som de äro, äro
+ju icke lappens. Hade lappen utsikt att föra fram en representant ur
+sitt eget led, hade många goda reformer kunnat åstadkommas. Man har
+sagt att inom riksdagen funnits lapprepresentanter från
+fjällbygden. Innerst ha dock dessa icke utgjort några målsmän för
+lappbefolkningen, utan möjligen för nybyggarne, men i hvilket fall som
+helst till bådas nackdel, då intet synligt resultat af deras
+verksamhet kvarlämnats annat än möjligen en förbättring i införseln af
+spritdrycker till lappska gränsen. Stora och viktiga frågor, som
+beröra vårt folks framtid, föres årligen fram på den lappska
+dagordningen, och då vi vunnit den skans, som lämnar lappen
+medbestämmanderätt till sitt eget öde, kunna dessa med glädje
+framläggas. Dessa frågor äro dock icke kraf som äro obilliga, utan
+utgöres af sådana förmåner, som redan vunnits af den svenska
+befolkningen, men ej genom den undantagsställning (ingalunda till
+lappens fördel) som lappen innehafver, ännu beskärts den lappska
+rasen. Sekellångt betryck har hvilat på våra skuldror, och däri är att
+se lappbefolkningens underlägsenhet och efterblifvenhet.
+
+=== Lappska skolförhållanden.
+
+Man låter alltid lappbefolkningen uppbära förnärmelser för att den är
+okunnig, men man undersöker så ytterst sällan skälet, hvarför
+upplysningen ej vunnit insteg bland vårt folk. Skälet är dock icke
+svårt att uppleta. Af naturen är lappen icke vanlottad. Tvärtom! Det
+har erkänts att den unge lappen äger goda förutsättningar för att
+vinna upplysning. Orsaken ligger i det helt naturliga skälet, att
+lappen icke ägnas någon uppmärksamhet i upplysningshänseende. Ända
+till dess Lappska missionen inrättade skolor däruppe bland fjällen
+hafva vi lappar icke haft någon undervisning. Denna välgörande
+förening verkar mycket godt, men kan dock i utsträckning ej inverka på
+ett helt folk. Det lappska barnet sändes till denna skola vid cirka 12
+års ålder och kvarstannar där i 3 år. Under denna jämförelsevis korta
+tid får den unge lappen inhämta all den undervisning, som står honom
+till buds. Att detta icke blir mycket, beror väl på att denna skola
+indelas i småbarns- och folkskola. Med denna undervisning går han ut i
+lifvet, och då må man ej undra på om lappen är okunnig. Skulle lappen
+däremot få tillägna sig den undervisning, som de svenska barnen
+åtnjuta, skulle nog bildning och intelligens äfven vinna insteg i
+Lappland.
+
+Till ofvan nämnda skolor — andra skolor finnas ej — bidrager staten
+endast med en ringa skärf, men månne ej den svenska staten äfven har
+skyldighet att bland den lappska befolkningen inrätta skolor, om ej
+sådana som de svenska, så dock drägligare skolförhållanden ?
+
+I likhet med dryckenskapslasten, kastas okunnigheten på lapparne som
+en skuggande, förklarande omständighet till nu rådande
+förhållanden. Men okunnigheten har sitt upphof i bristen på något att
+lära i yngre år, icke i lappbarnets motvilja för bildning och
+utveckling.
+
+=== Hvad är att närmast göra?
+
+Mer och mer söker den frågan sig fram, hvad som vi närmast skola
+göra. Vi kunna icke längre lita på att utom saken stående skola så
+intressera sig för vårt folks ställning, att de skola bevaka vår
+rätt. Och med all möjlig möda kunna de det icke. Våra säregna lefnads-
+och andra förhållanden äro af sådan beskaffenhet, att om äfven
+reformer skulle vinnas på dessa vägar, skulle dessa endast blifva
+halfmessyrer af tvifvelaktig innebörd. Våra tvister om rätten till
+jorden måste dagligen bevakas och våra frågor måste stundligen föras
+framåt. Men då måste lappen taga saken i sin egen hand. På hvad sätt?
+frågar mången. Det finnes icke mer än ett. Och detta är: en enhetlig
+lappsk förening, fungerande i hvarje lifsnerv af lappska
+befolkningen. I hvarje större by eller kommun bildas en förening, låt
+oss exempelvis säga Tärna by lappförening. Denna utlyser ett möte med
+lapparne i Tärnaby och skrider till val af styrelse. Denna styrelse
+får i uppdrag att emottaga tvistefrågor, med föreningen diskutera de
+reformer, som äro önskvärda och äfvenledes föra fram desamma till en
+centralstyrelse för hela lappbefolkningen, utlysa möten och i alla
+delar tillvarataga den lappska befolkningens kraf. Sådana föreningar
+böra så fort sig göras kan bildas i alla lappkommuner eller större
+byar i Jämtland, Vester- och Norrbotten. På våren 1905 utser de
+lappska föreningarne hvar sitt ombud att sammanträda i exempelvis
+Fatmomakke, och där behandlas sedan våra gemensamma lifsfrågor. Där
+kommer då den första lappska kongressen till stånd och sedan
+åstadkommes nog af sig själf, dock under träget arbete, ett annat
+förhållande. Med en dylik organisation kunna vi påräkna en makt, som
+obetingadt kommer att föra vår sak till seger.
+
+När vi stå en och en kunna vi föga eller litet uträtta. Gemensamt
+hafva vi dock ett intresse, och detta intresse måste förenas och
+blifva en makt. Och inom kort skola vi hafva en duglig stab af egna
+landsmän, som med insikt, reda och klokhet bringar saken vidare fram.
+
+Till Eder, I unga män och kvinnor, vill jag säga ett ord. Vårt folks
+framtid ligger i Edra händer. Med Eder kraft skall vårt folk och land
+vidmakthållas. Sky inga umbäranden när det gäller vårt folk och vårt
+påtänkta föreningsband! Medlet, hvarmed vår stam skall upplyftas,
+finnes i den utstakade vägen, och en gång funnen, beträdd och trampad,
+skall mödan ingalunda blifva fruktlös. Därföre, fram, I bröder och
+systrar från Jemtland, Vester- och Norrbotten, upp att verka för de
+nedtryckta; tillägnen Eder all den bildning, som I kunnen få, stöd de
+svaga i kampen för tillvaron och tänk på vårt framtidsmål!
+
+Till Eder, I gamle, genom motgångar härdade, genom ett träget arbete
+för tidigt utsläpade, sluten eder till våra föreningar i massa. Ingen
+enda lapp får saknas i vår förening. Det är de betryckta, som skola
+föra sin talan fram i ljuset, och detta på ett fullt värdigt,
+parlamentariskt sätt. Det blir lapparnes riksdag, som nästa år skall
+samlas å tidpunkt och ställe, som sedan skall bestämmas.
+
+För att nu allt skall bildas enhetligt för hela vårt folk och efter
+samma grunder, så lämnar jag beredvilligt alla upplysningar om denna
+sak.
+
+Med dessa maningsord till Eder, bröder och systrar, slutar jag dessa
+ord. Låt nu handlingarne kraftigt åtfölja dessa ord af mig, framlagda
+i en tid, då lappens framtid synes hotad från alla sidor, och hans
+rätt till den jord, hvartill vi alla födts att söka vårt uppehälle,
+bestridd.
+
+Må den Högste, som leder och danar folkens öden nu och allt framgent
+med misskundsamhet förbarma sig öfver vårt folk och leda dess väg in
+på den bana, som lyfter det upp till ett intelligent och
+framåtsträfvande kulturfolk.
+
+Gardfjäll, Dikanäs, Vilhelmina i juli 1904.
+
+Med systerlig hälsning
+
+Elsa Laula.
projects / text-infor-lif-else-laula.git / commitdiff