1 = Inför lif eller död?: Sanningsord i de lappska förhållandena
2 :docinfo: private-head,private-footer
5 :publisher: Wilhelmssons boktryckeri A.-B. Stockholm 1904
7 == Inför lif eller död? Sanningsord i de lappska förhållandena
9 Långt uppe bland fjällen i öfversta Norrland bor sedan mannaminnes
10 tider vår stam. Svunna tiders häfder tälja dock att vi lappar icke
11 alltid varit hänvisade till att söka lefvebröd bland kala bergstoppar,
12 utan lemningar från forna tider visar att lapparna besuttit rymliga
13 betesmarker under gynnsamma förhållanden. Under seklernas lopp har
14 lappen dock alltjämt fått vika för den jordbruksidkande germanska
15 rasen. Fredlig, lugn, sluten och alltid nöjd med sin lott har lappen
16 utan protester själfmant lemnat hvad han trott vara hans tillhörighet
17 och tum för tum ha de svenska nybyggarna dragit till sig den
18 betesmark, som af lapparne användts. De hafva däraf fått namnet
19 »nomadiserande» d. v. s. ständigt vandrande, men månne icke den
20 omständigheten, att de svagare under alla tider fått gifva vika för de
21 starkare, varit orsaken till denna vandringslusta. Att lappen har
22 betingelser för att bosätta sig när han fått sitt lefvebröd, därom
23 vittna med tillräcklig tydbarhet de sista decenniernas
24 erfarenheter. Man gör orätt om man i lappbefolkningens tvungna
25 undandragande ser något af zigenarlifvet. Vårt folk vilja blifva
26 bofasta om de därtill fått rättighet, men de hafva i alla tider lefvat
27 i en undantagsställning eller med andra ord — de hafva ställts utom
28 lagen, utom de allmänna rättigheternas gräns.
30 Föga eller litet lemna lappska kulturskildrare af lappens jernhårda
31 kamp för tillvaron och de tvungna omständigheter, hvarunder de hafva
32 att förskaffa sig sitt uppehälle. Merendels framställes lappens
33 arbete, hans kamp för brödet, hans säregna lefnadsförhållanden och
34 hans äfventyr i sagornas skimrande ljus, hans verkliga arbete för
35 nöjestillfredsställelse. Tyvärr är dock icke lappens lefnad ett
36 tidsfördrif utan ett af mödor, faror och umbäranden uppfylldt
37 lif. Hvem täljer de lappska hemmens tårfyllda kval, hvem uttalar
38 tröstens ord till de hårdt pröfvade, hvem mättar enkor och faderlösa
39 barn och hvem räcker lappen en skärf i nödens dag? Man sätter sig icke
40 in i lappbefolkningens förhållanden utan betraktar det hela som en
41 föråldrad brokig tafla bredvid svenskens högre kulturstadium. Och dock
42 tillmätes orättvist den lappska befolkningen kulturlyten, hvilka ej
43 hafva sin uppkomst i vår stam utan äro till oss öfverförda från de
44 högre kultiverade. Ja, man har därvid gått så långt att man därföre
45 ansett oss ej vara värdiga att inrangeras bland folkslag eller med
46 andra ord åtnjuta rättigheten att existera. Efter denna korta
47 inledning vill jag öfvergå till en skildring af de laster, hvaruti
48 vårt folkslag sägas vara försjunkna uti och som öppet sagts mig vara
49 orsaken till den hjälplösa ställning, lappen befinner sig uti.
51 === Lapparnes dryckenskap.
53 När jag i våras sökte att väcka intresse för vårt folk, framhållande
54 den hjälplösa ställning de befunno sig uti och den särställning de
55 intogo i fråga om rent mänskliga rättigheter, möttes jag med orden:
56 »Lapparne supa, de dricka, de kunna icke upphjälpas» o. s. v. Till en
57 början vill jag konstatera det faktum att bland våra lappar finnas
58 inga vanedrinkare och sedan tider man minnes tillbaka har icke
59 åtminstone i min hemtrakt någon lapps dödsorsak varit
60 alkoholsjukdom. Jämfördt med de senaste svenska iakttagelserna, som
61 konstaterat att 50 tusen drinkare befolka landet, torde den lappska
62 dryckenskapen icke böra öfverskattas sin betydelse. Däremot förekommer
63 beklagligt nog att berusade lappar uppträda vid marknader, som hållas
64 vid kusten, men äfven då i ett mycket ringa antal. Men dessa bestå
65 ingalunda af sådana, som hafva för vana att berusa sig, utan utgöras
66 af tillfälliga supare, som genom köp, byte eller annan handel kommit i
67 beröring med svenska marknadsbesökare och bjudits förtäring för att
68 »affärerna skall gå bättre». Men äfven detta nationallyte är i
69 försvinnande och det af sin egen orsak, nämligen den, att lappen
70 merendels inser att han gör dåliga affärer när han låter berusa sig.
72 Oberättigandet att kasta ett folks ovana på en annan ras’ skuldror och
73 däraf förklara en hjälplös belägenhets berättigande, lyser äfven bjärt
74 fram inför påståendet att lappen icke själf producerar, försäljer
75 eller på annat sätt tillhandahåller berusande drycker. Den last, som
76 har sitt upphof inom folkets egna landamären, bör icke påbördas andra
77 folk, som genom njutningslystnaden förledes att sjunka i densamma.
79 === Tiggeri af nöd eller lättja?
81 Beklagligt är det förhållande, hvarmed man äfven framhåller lapparnes
82 tiggeri, såsom föranledt af lättja. Vårt folk kunna indelas i två
83 olika afdelningar, beroende på det förhållande de stå till förvärfvet
84 af det dagliga brödet, nämligen renägande och icke renägande lappar De
85 förra utgöras af sådana, som trots alla svårigheter lyckats behålla
86 sina renar; de senare däremot af de, som genom ett eller annat
87 förhållande blifvit utan renar, hvilket är detsamma som förlusten af
88 sitt lefvebröd. Det är endast genom utrönandet af på hvad sätt en lapp
89 gått förlustig sina renar, som man kan bedöma, om tiggeriet är
90 förorsakadt af lättja eller af verklig nöd. Lappens framtid är
91 förknippad med renen, hans trogne följeslagare genom lifvet. Af den
92 har han sin existens, utan honom står han inför hungersnöden. Jagt och
93 fiske måste alltid räknas som en bisyssla, mera till att söka än att
94 erhålla lefvebröd. På renen måste man söka lappens
95 existensminimum. Ett lappmatlag på sju personer (man, hustru och fem
96 barn) behöfver årligen till sitt hushåll nedslagta 40 renar, hvaraf 20
97 användas till lapphemmets eget behof af kött och den andra hälften
98 försäljas till inköp af mjöl och andra lifsförnödenheter jämte
99 beklädnad. För dessa 20 renar erhåller lappen i lyckligaste fall
100 omkring 300 kr. På denna summa drar en lappsk familj sig drägligt fram
101 genom lifvet. Men nu en annan sak. För att efter denna beräkningsgrund
102 fastslå ett existensminimum, behöfver lappen till sitt förfogande en
103 renhjord af nära 350 renar, och detta antal kan icke en lapp på tio
104 uppbringa. En renhjord på 100, det minsta antal som en lapp kan hafva
105 för att uppträda som själfständigt renägande, lemnar en årlig
106 afkastning af 30 renkalfvar. Dessa späda kalfvar utsättas nu med ens
107 för tusentals faror, icke minst att märka nybyggarnes hundar. Redan
108 efter ett år har afkomman med säkerhet nedbringats med minst ett
109 tiotal, andra året till 15 och vid fullvuxen ålder till 12.
111 Alltså skulle lappen med blick på framtiden icke få nedslakta mer än
112 12 à högst 15 renar pr år. Hvarje antal som däröfver går, inverkar på
113 den framtida betingelsen att lefva för lappen. Nedslaktar han
114 exempelvis existensminimummet 40 renar, har han redan efter ett års
115 tid renstocken nedbringad till 70 och fortfar detta förhållande är han
116 redan efter ett par tre år under möjligheternas gräns, under
117 betingelsen att lefva. När renarnas antal understigit 100, kan lappen
118 icke längre ägna sig åt skötseln af sina egna renar, utan lämnar då
119 desamma i vården hos någon renägande lapp, som själf icke har
120 tillräckligt antal renar, och slår han sig merendels själf ned på en
121 jordtorfva för att med jordens brukande bidraga till existensens
122 möjlighet. Under tiden går nu hans renar »ut sig» mestadels på
123 svårigheten att skydda det uppväxande rensläktet mot renmärken. Då
124 återstår endast lappens jordbrukstorfva och då har han den
125 framträngande svenske nybyggaren att kämpa med. Lappen får — alla
126 ömmande omständigheter till trots — gifva vika och obarmhertigt
127 drifves han till tiggarstafven, han har ju icke äganderätt till sitt
128 land utan äger endast rätt till renbete. Utan renar, utan jord, utan
129 utsikt att lefva af sina händers arbete finnes ju ingen annan
130 möjlighet än att anropa barmhertiga medmänniskor om hjälp. Till råga
131 på all denna helt vanliga olycka har den lappska befolkningen att nu
132 utstå alla de sviter, som uppkommit efter de »sju hårda årens»
133 historia, hvarför ofvan relaterade nöd blifver allt mera och mera
134 allmän. De sju hårda åren inleddes med året 1892, då vintern kom
135 tidigt, redan S:t Michaeli dag. Genom den tidiga vintern frös snön
136 till is och betäckte bergen, hvarföre renen icke kunde komma åt den
137 renmossa, som hör till hans uppehälle. Tusentals renar dogo då af
138 svält, och detta förnyades sedan årligen en lång tid. Så kommo de
139 stora timmerdrifningarna och renar — likaledes i tusental — blefvo
140 nedfällda af träden. (I denna fråga vill jag i förbigående nämna, att
141 lapparna icke för dessa olyckor erhöllo någon skadeersättning.)
142 Förutom dessa olyckor hade renarne alltid att kämpa med nybyggarnas
143 hundar. Som ett talande exempel på huru lätt en lapp kan bringas till
144 nödens brant, vill jag anföra följande:
146 Lappmannen Gustaf Klementson i Fatmomakke var för några få år sedan
147 ansedd som en välbärgad lappman. Han ägde en renhjord på omkring 300
148 renar och hade således existensmöjligheter för den stora familj, 11
149 personer, de voro. Hufvudsakligen genom timmerdrifningen nedslogos
150 hans renar och därmed var hans uppehälle som renägande lapp förbi. På
151 sitt lappskatteland sökte han nu att förebygga sin ruin och göra detta
152 fruktbärande. Nu i dessa dagar har den svenske nybyggaren fullbordat
153 lappmannens öde — och lappmannen utestängts från rätten till sitt
154 lappskatteland. Hvad skall nu den arme af olyckan hemföljde söka sitt
155 bröd. Återstår för honom, fadern med de nio barnen, någon annan utväg
156 än att söka brödet hos barmhertiga medmänniskor, så framt han vill
157 undgå hungersnöden? Är nöden här föranledd af lättja eller af verkligt
160 Det är sant att hvarje år beviljas ett statsanslag till nödlidande
161 lappar, men dessa understöd ha dock endast i undantagsfall, och då i
162 mycket små belopp kommit de fattiga lapparne till godo. Medlen af
163 sändas till kommunalstyrelserna i de olika lappsocknarne och denna
164 styrelse, som utgöres af svenska bebyggare, behåller merendels summan
165 för kommunens räkning för att betäcka utgifterna för de lappar, som
166 åtnjuta helt understöd af kommunen (s. k. »sockenlappar»).
168 Om den lappska nöden, orsakerna till lappens tiggeri, till bekymren
169 som hota lapphemmens framtid och därmed förknippade omständigheter,
170 vore mycket att andraga, men då jag tror att de rader jag skrifvit om
171 denna sak, ändrar svenskens uppfattning om detta sakförhållande,
172 öfvergår jag till medlen, hvarmed den lappska befolkningen skulle
173 kunna upphjälpas. Vi hafva velat benämna den
175 === Lapparnes existensfråga
177 därvid framhållande att hela vårt folks öde beror endast och allenast
178 på denna frågas nöjaktiga lösning. För att utreda dessa bättre vill
179 jag först behandla grundfrågan angående lapparnes äganderätt till sina
180 lappskatteland, jämte rätten för lapparne att idka åkerbruk. Genom
181 Kungl. Bref af den 13 december 1867 bestämdes en odlingsgräns, hvarvid
182 en gränslinie sattes mellan den svenske nybyggaren och den lappska
183 befolkningen. Nybyggarne halva erhållit äganderätt till sina hemman,
184 under det att lapplandet förklarades vara kronomark. Med anledning
185 häraf bortadvocerades lapparnes rätt till den jord, hvaruppå vi alla,
186 naturligt sedt, hafva att hämta vårt lifsuppehälle. Genom att endast
187 hafva dispositionsrätt till ett jordområde, lappskattelandet, och med
188 dystra aningar vänta på den dag, då man kan blifva bortförd från sitt
189 hem, där generation efter generation nedlagt sin ungdoms arbetskraft,
190 sin mannaålders möda och ålderdomens arbetshjälp, kan icke gifva den
191 arbetslust, en kraftig stam bör utveckla. Arbetslusten klädes i
192 handling först vid det tillfälle när man vet, att man gagnar sig
193 själf, sina barn och sina efterkommande. Idoghet och ihärdighet saknas
194 icke bland lappbefolkningen, det är endast föremålets faktiska
195 bestående, som förhindrar arbetsintensiteten och den välmåga, som
196 annars skulle sprida sig. Med de jämtländska lapparnes öde framför
197 sina ögon, dessa som jagats upp till ofruktbara berg på grund af att
198 deras rättsfråga till jorden ej beaktats, kunna icke de vester- och
199 norrbottniska lapparne inse annat öde, äfven de, så länge frågan om
200 rätten till jorden icke löses.
202 Årligen och dagligen gifves äfven hos oss Vesterbottens lappar exempel
203 på hvarthän tillståndet leder. För en tid tillbaka, låt oss säga 30- à
204 40-tal år, kommo de svenska nybyggarne och frågade vänligt om de kunde
205 få slå sig ned och odla upp en bit mark. Lappen såg i detta
206 förhållande ingen som helst orsak att neka den arbetsamme mannen. Om
207 några år hade nybyggaren odlat upp marken omkring sitt tjäll, och tog
208 syn på densamma. Vederbörande beviljade beredvilligt lagfart å marken
209 och icke blott den mark, som han själf odlat utan därtill ett öfrigt
210 område. Området kunde, och gjorde det i de flesta förhållanden,
211 sträcka sig om lappens frodiga renvallar och skatteland, den som förut
212 varit vänlig nog att tillmötesgå nybyggarens önskningar att få odla
213 marken bredvid honom. Så gick väl några år och en vacker dag infinner
214 sig vederbörande synemän och kungör för den olycklige lappen att han
215 icke längre äger rättighet till den gröda, som af honom vidare
218 Med dessa syner framför sina ögon lär väl ingen förundra sig öfver att
219 den lappska befolkningen känner en bäfvan för hvad som komma
220 skall. Merendels utgöres nu denna lappska befolkning, som på sådant
221 sätt bortdrifves af sådana, som icke äro renägande och hvad ödet blir
222 för dessa olyckliga är icke svårt att förutse. De blifva fattiga och
223 utarmade. Därhän har lapparnes osäkra rättsställning ledt, på grund af
224 deras undantagsställning i den svenska jordrättsskipningen. Svensk
225 praxis har dock alltid varit och är det ännu, att vid afvittrings- och
226 storskiftesförrättningar det folk, som af ålder bott och brukat
227 landet, fått för sig och sina efterkommande för evärdelig tid
228 tilldelad sin beskärda del. Lappen måste tillerkännas äfven denna
229 rättsställning, eljest är hans öde besegladt. Han drifves i annat fall
230 allt längre och längre upp mot de kala bergstopparne mot norska
231 gränsen, den han ju icke får öfverskrida. Vid denna tidpunkt, då är
232 väl också vår strid förgäfves, och då är det förbi med de svenska
233 lapparne. Men hvem i vårt humana tidehvarf åtager sig att kasta den
234 historiska dödsdomen öfver ett folk, som trots all sin brist på
235 mänskliga dygder dock icke kan öfverbevisas om att det genom eget
236 förvållande förorsakat sin undergång.
238 I sammanhang med rätten till jorden står lappens rätt att öfvergå till
239 jordbruksidkande folk och bruka sina lappskatteland. Genom sådana
240 förhållanden, som de af nybyggarnes sätt att gå till väga gentemot den
241 lappska befolkningen jag nyss nämnt och det understöd de därvid vinna
242 af den svenska lagen kan vi icke annat än se denna rätt oss
243 bestriden. Marken därofvan odlingsgränsen är oss tilldelad för
244 renbete, icke för jordbruk. En del skäl, som jag i annat sammanhang
245 berört, har tydliggjort, att vi i betraktande af lefvebrödet icke ha
246 annan utsikt än, att när renarne på ett eller annat sätt förolyckats
247 vi måste gå till brukandet af vårt lappskatteland. Men öfver detta
248 står en tidsfråga, nämligen den att hela folket förr eller senare
249 måste gå till jordbruket. Renen finner ej längre sitt bete bland
250 fjällen. I en ej allt för aflägsen framtid hafva vi att se att den ene
251 lappen efter den andre förlorar sina renar. Ogynnsamma förhållanden
252 komma därvid att medverka, icke minst den skadeersättningsskyldighet,
253 den renägande lappen numera underkastas enligt bestämmelserna i § 14
254 uti lapplagen den 1 juli 1898, och genom hvilken bl. a. en lappman
255 helt nyligen dömdes till tre tusen kronors skadeersättning. Och
256 hvarför skall lappens existensförmåga kringskäras af lagar?
257 Erfarenheten lärer att inget folk går så framåt som när frihet råder i
258 alla delar. Lappens frihet är kringskuren. Hans kamp för lefvebrödet
259 är utstakad och betingelsen att lefva hänskjuten allenast till renarne
260 och renarnes skötsel. I medvetandet finnes dock allt jämt en känsla
261 som talar om frihet och denna känsla återfinnes äfven hos oss, lappar!
263 Renbetesrätten är, som jag antydt, närmare beskrifven i författningen
264 om utstakningen af odlingsgränsen den 13 dec. 1867. Den markeras allt
265 emellanåt af en dagorder från Umeå landskansli och hålles då i sådan
266 form, att man skulle tro, att lapparnes renbetesrätt vore
267 betryggad. Framför mig ligger en länskungörelse af den 12 januari
268 1898, däri det heter, att anläggning af nybyggen ofvan odlingsgränsen
269 icke finge vidare af kungl. maj:ts befallningshafvande beviljas; att
270 de nybyggen, som redan funnos ofvan odlingsgränsen, skulle återläggas
271 till kronomark och att all mark ofvan odlingsgränsen skulle återläggas
272 till renbetesland. Denna kungörelse har fullföljts så, att under dessa
273 sex år ett större antal nybyggen anlagts ofvan odlingsgränsen, ja, man
274 har till och med dömt lappar till skadeersättning gentemot dessa
275 nybyggare. Alla förordningar till trots synes dock endast den
276 rättvisan vara gällande, att lappen skall drifvas från sin
277 mark. Skulle i verkligheten de lagar, som skrifvits till förmån för
278 lapparnes renbete efterföljts, hade lappen icke haft rätt att klaga
279 öfver denna sak. Men lagda i händer, som utan hänsyn till den lappska
280 befolkningen gynnar nybyggaren, kan det nuvarande tillståndet icke
281 föra annat än till renarnes minskning och lappens försämrade
284 Lapparne önska i denna fråga således endast hvad de i lag blifvit
285 förut tillförsäkrade, d. v. s. att all mark ofvan odlingsgränsen
286 utlägges till renbetesland. Men huru kan konungens befallningshafvande
287 förklara att vid lapptinget i Fatmomakke nu framlägga ett förslag,
288 gående ut på att inlösa nödig renbetesmark ofvan odlingsgränsen och
289 därvid säga att lappen erhåller gynnsamma reformer, när vi förut för
290 sex år sedan i länets kungörelse uttryckligen fått denna mark till oss
291 upplåten. Detta motsägande förslag, hvilket nu framkommit, är således
292 i strid mot förut gifna bestämmelser i fråga om renbete och afser
293 ingalunda att skänka lappen någon fördel utan gäller endast såsom en
294 inskränkning i bestämmelserna af kungl. maj:ts befallningshafvandes
295 kungörelse den 12 januari 1898.
297 === Fattiglappens öde
299 synes nu starkt hotadt genom det af lappfogden Burman vid lapptinget i
300 Fatmomakke framlagda förslaget att nedflytta den icke renägande lappen
301 nedanför odlingsgränsen och där bereda honom jordbruk. Vi kunna icke
302 annat än protestera mot detta förslag. Det vore att med ens
303 tillintetgöra den lappska befolkningen och få anspråken på vårt land
304 för alla tider häfda. De renägande lapparne förminskas alltjämt på
305 grund af renarnes existensförhållanden, förut omnämnda. De
306 sammansmälta allt framgent och under de senaste åren ha de renägande
307 lapparnes antal väsentligen förminskats. De icke renägande lapparne
308 skulle nu — enligt förslaget — nedflyttas till nybyggen nedanför
309 odlingsgränsen och man får väl säga där öfverlämnas åt sitt
310 öde. Hvartefter nu de renägande lapparne förlora sina renar,
311 nedflyttas dessa nedanför odlingsgränsen och gå säkerligen där sin
312 undergång till mötes, under det att den renägande lappen drifves mot
313 fjället, förlorar sina renar och nedskickas sedan utfattig nedanför
314 odlingsgränsen. När man tager i betraktande, att den mark, som är
315 ofvan odlingsgränsen, är utlagd till renbetesland för oss lappar och
316 att å dessa marker nybyggen äro uppresta, som äro olagligt tillkomna;
317 hvarföre icke låta lappen tillträda dessa nybyggen och nu boende
318 nybyggare ofvan odlingsgränsen få tillfälle att nedflytta nedanför
319 densamma? Hvarföre skulle hinder möta för lappen att bruka dessa land,
320 som gör att lappen åtminstone får bo i sitt af ålder brukade land samt
321 slipper att å nya och för honom främmande trakter söka sitt
322 uppehälle. Detta förslag afser ingalunda något förbättrande af
323 lapparnes lefnadsställning, utan afser helt enkelt att afskära
324 lapparnes förbindelse med sitt eget folk, för att sedan låta dem
325 undergå det öde, som bland de svenska nybyggarne väntar desamma
326 nedanför gränslinien.
328 === Lapparnes rösträttsförhållanden.
330 Om i Sverige skriande orättvisor anses begångna med att större delen
331 af folket undandrages medbestämmanderätt i folkets egna
332 angelägenheter, så äro dock de lappländska förhållandena än
335 Den kommunala rösträtten i lappkommunerna utöfvas endast och allenast
336 af den svenske jordbrukaren och lappens lifsnäring ger ej honom den
337 inkomst, som berättigar honom att deltaga i allmänna, honom rörande
338 angelägenheter. Högst fåtal lappar (ifrågasättas kan, om det än finnes
339 några) äga bestämmanderätt vid kommunala stämmor, och dock afgöras vid
340 dessa lapparnes angelägenheter rörande beskattning, fattigvård och
341 öfriga kommunala ärenden. Det har icke förunnats lappmannen att vinna
342 inträde i kommunal myndighet och i något medafgöra om frågor, som rör
343 lappens rättsförhållande i kommunen, till hvilket förhållande den
344 kommunala bestämmanderätten i mångt och mycket dock kan medverka. Och
345 i de flesta fall inse lapparne, hvilka i många lappkommuner utgör
346 flertalet, att de icke kunna inverka något till förbättrade
347 förhållanden, då de icke på grund af den kommunala rösträttsskalan
350 Ställer sig nu den kommunala rösträtten förnuftsvidrig, är den
351 politiska rösträttens förhållande till lappbefolkningen
352 bedröfligare. Lagen stadgar att man, för att hafva rösträtt till
353 Riksdagens Andra kammare, skall hafva en inkomst af 800 kr. eller en
354 jordbrukslägenhet, taxeringsvärderad till 1,000 kr. Intetdera af dessa
355 mått fyller lappen. Af renen kan han icke uppbringa ens 500 kr., och
356 de lappskatteland, hvilka, belägna å allmän kronomark, som de äro, äro
357 ju icke lappens. Hade lappen utsikt att föra fram en representant ur
358 sitt eget led, hade många goda reformer kunnat åstadkommas. Man har
359 sagt att inom riksdagen funnits lapprepresentanter från
360 fjällbygden. Innerst ha dock dessa icke utgjort några målsmän för
361 lappbefolkningen, utan möjligen för nybyggarne, men i hvilket fall som
362 helst till bådas nackdel, då intet synligt resultat af deras
363 verksamhet kvarlämnats annat än möjligen en förbättring i införseln af
364 spritdrycker till lappska gränsen. Stora och viktiga frågor, som
365 beröra vårt folks framtid, föres årligen fram på den lappska
366 dagordningen, och då vi vunnit den skans, som lämnar lappen
367 medbestämmanderätt till sitt eget öde, kunna dessa med glädje
368 framläggas. Dessa frågor äro dock icke kraf som äro obilliga, utan
369 utgöres af sådana förmåner, som redan vunnits af den svenska
370 befolkningen, men ej genom den undantagsställning (ingalunda till
371 lappens fördel) som lappen innehafver, ännu beskärts den lappska
372 rasen. Sekellångt betryck har hvilat på våra skuldror, och däri är att
373 se lappbefolkningens underlägsenhet och efterblifvenhet.
375 === Lappska skolförhållanden.
377 Man låter alltid lappbefolkningen uppbära förnärmelser för att den är
378 okunnig, men man undersöker så ytterst sällan skälet, hvarför
379 upplysningen ej vunnit insteg bland vårt folk. Skälet är dock icke
380 svårt att uppleta. Af naturen är lappen icke vanlottad. Tvärtom! Det
381 har erkänts att den unge lappen äger goda förutsättningar för att
382 vinna upplysning. Orsaken ligger i det helt naturliga skälet, att
383 lappen icke ägnas någon uppmärksamhet i upplysningshänseende. Ända
384 till dess Lappska missionen inrättade skolor däruppe bland fjällen
385 hafva vi lappar icke haft någon undervisning. Denna välgörande
386 förening verkar mycket godt, men kan dock i utsträckning ej inverka på
387 ett helt folk. Det lappska barnet sändes till denna skola vid cirka 12
388 års ålder och kvarstannar där i 3 år. Under denna jämförelsevis korta
389 tid får den unge lappen inhämta all den undervisning, som står honom
390 till buds. Att detta icke blir mycket, beror väl på att denna skola
391 indelas i småbarns- och folkskola. Med denna undervisning går han ut i
392 lifvet, och då må man ej undra på om lappen är okunnig. Skulle lappen
393 däremot få tillägna sig den undervisning, som de svenska barnen
394 åtnjuta, skulle nog bildning och intelligens äfven vinna insteg i
397 Till ofvan nämnda skolor — andra skolor finnas ej — bidrager staten
398 endast med en ringa skärf, men månne ej den svenska staten äfven har
399 skyldighet att bland den lappska befolkningen inrätta skolor, om ej
400 sådana som de svenska, så dock drägligare skolförhållanden ?
402 I likhet med dryckenskapslasten, kastas okunnigheten på lapparne som
403 en skuggande, förklarande omständighet till nu rådande
404 förhållanden. Men okunnigheten har sitt upphof i bristen på något att
405 lära i yngre år, icke i lappbarnets motvilja för bildning och
408 === Hvad är att närmast göra?
410 Mer och mer söker den frågan sig fram, hvad som vi närmast skola
411 göra. Vi kunna icke längre lita på att utom saken stående skola så
412 intressera sig för vårt folks ställning, att de skola bevaka vår
413 rätt. Och med all möjlig möda kunna de det icke. Våra säregna lefnads-
414 och andra förhållanden äro af sådan beskaffenhet, att om äfven
415 reformer skulle vinnas på dessa vägar, skulle dessa endast blifva
416 halfmessyrer af tvifvelaktig innebörd. Våra tvister om rätten till
417 jorden måste dagligen bevakas och våra frågor måste stundligen föras
418 framåt. Men då måste lappen taga saken i sin egen hand. På hvad sätt?
419 frågar mången. Det finnes icke mer än ett. Och detta är: en enhetlig
420 lappsk förening, fungerande i hvarje lifsnerv af lappska
421 befolkningen. I hvarje större by eller kommun bildas en förening, låt
422 oss exempelvis säga Tärna by lappförening. Denna utlyser ett möte med
423 lapparne i Tärnaby och skrider till val af styrelse. Denna styrelse
424 får i uppdrag att emottaga tvistefrågor, med föreningen diskutera de
425 reformer, som äro önskvärda och äfvenledes föra fram desamma till en
426 centralstyrelse för hela lappbefolkningen, utlysa möten och i alla
427 delar tillvarataga den lappska befolkningens kraf. Sådana föreningar
428 böra så fort sig göras kan bildas i alla lappkommuner eller större
429 byar i Jämtland, Vester- och Norrbotten. På våren 1905 utser de
430 lappska föreningarne hvar sitt ombud att sammanträda i exempelvis
431 Fatmomakke, och där behandlas sedan våra gemensamma lifsfrågor. Där
432 kommer då den första lappska kongressen till stånd och sedan
433 åstadkommes nog af sig själf, dock under träget arbete, ett annat
434 förhållande. Med en dylik organisation kunna vi påräkna en makt, som
435 obetingadt kommer att föra vår sak till seger.
437 När vi stå en och en kunna vi föga eller litet uträtta. Gemensamt
438 hafva vi dock ett intresse, och detta intresse måste förenas och
439 blifva en makt. Och inom kort skola vi hafva en duglig stab af egna
440 landsmän, som med insikt, reda och klokhet bringar saken vidare fram.
442 Till Eder, I unga män och kvinnor, vill jag säga ett ord. Vårt folks
443 framtid ligger i Edra händer. Med Eder kraft skall vårt folk och land
444 vidmakthållas. Sky inga umbäranden när det gäller vårt folk och vårt
445 påtänkta föreningsband! Medlet, hvarmed vår stam skall upplyftas,
446 finnes i den utstakade vägen, och en gång funnen, beträdd och trampad,
447 skall mödan ingalunda blifva fruktlös. Därföre, fram, I bröder och
448 systrar från Jemtland, Vester- och Norrbotten, upp att verka för de
449 nedtryckta; tillägnen Eder all den bildning, som I kunnen få, stöd de
450 svaga i kampen för tillvaron och tänk på vårt framtidsmål!
452 Till Eder, I gamle, genom motgångar härdade, genom ett träget arbete
453 för tidigt utsläpade, sluten eder till våra föreningar i massa. Ingen
454 enda lapp får saknas i vår förening. Det är de betryckta, som skola
455 föra sin talan fram i ljuset, och detta på ett fullt värdigt,
456 parlamentariskt sätt. Det blir lapparnes riksdag, som nästa år skall
457 samlas å tidpunkt och ställe, som sedan skall bestämmas.
459 För att nu allt skall bildas enhetligt för hela vårt folk och efter
460 samma grunder, så lämnar jag beredvilligt alla upplysningar om denna
463 Med dessa maningsord till Eder, bröder och systrar, slutar jag dessa
464 ord. Låt nu handlingarne kraftigt åtfölja dessa ord af mig, framlagda
465 i en tid, då lappens framtid synes hotad från alla sidor, och hans
466 rätt till den jord, hvartill vi alla födts att söka vårt uppehälle,
469 Må den Högste, som leder och danar folkens öden nu och allt framgent
470 med misskundsamhet förbarma sig öfver vårt folk och leda dess väg in
471 på den bana, som lyfter det upp till ett intelligent och
472 framåtsträfvande kulturfolk.
474 Gardfjäll, Dikanäs, Vilhelmina i juli 1904.
476 Med systerlig hälsning
projects / text-infor-lif-else-laula.git / blob