7 SANNINGSORD I DE LAPPSKA FÖRHÅLLANDENA
16 WILHELMSSONS BOKTRYCKERI A.-B.
20 pe uppe bland fjällen i öfversta Norrland
21 bor sedan mannaminnes tider vår stam.
22 Svunna tiders häfder tälja dock att vi lappar
23 icke alltid varit hänvisade till att söka lefve-
24 bröd bland kala bergstoppar, utan lemningar
25 från forna tider visar att lapparna besuttit
26 rymliga betesmarker under gynnsamma för-
27 hållanden. Under seklernas lopp har lap-
28 pen dock alltjämt fått vika för den jord-
29 bruksidkande germanska rasen. Fredlig, lugn,
30 sluten och alltid nöjd med sin lott har lappen
31 ” utan protester själfmant lemnat hvad han trott
32 wvara hans tillhörighet och tum för tum ha de
33 svenska nybyggarna dragit till sig den betes-
34 mark, som af lapparne användts. De hafva
35 däraf fått namnet »nomadiserande» d. v. s.
39 ständigt vandrande, men månne icke den om-
40 ständigheten, att de svagare under alla tider
41 fått gifva vika för de starkare, varit orsaken
42 till denna vandringslusta. Att lappen har be-
43 tingelser för att bosätta sig när han fått sitt
44 lefvebröd, därom vittna med tillräcklig tyd-
45 barhet . de sista decenniernas erfarenheter.
46 Man gör orätt om man i lappbefolkningens
47 tvungna undandragande ser något af zigenar-
48 lifvet. Vårt folk vilja blifva bofasta om de
49 därtill fått rättighet, men de hafva i alla tider
50 lefvat i en undantagsställning eller med andra
51 ord — de hafva ställts utom lagen, utom de
52 allmänna rättigheternas gräns.
54 Föga eller litet lemna lappska kulturskil- |
55 drare af lappens jernhårda kamp för tillvaron
56 och de tvungna omständigheter, hvarunder
57 de hafva att förskaffa sig sitt uppehälle. Mer-
58 endels framställes lappens arbete, hans kamp |
59 för brödet, hans säregna lefnadsförhållanden |
60 och hans äfventyr i sagornas skimrande ljus,»
61 hans verkliga arbete för nöjestillfredsställelse.
62 Tyvärr är dock icke lappens lefnad ett tids-
63 fördrif utan ett af mödor, faror och umbä-
67 randen uppfylldt lif. Hvem täljer dé lappska
69 hemmens tårfyllda kval, hvem uttalar tröstens
71 ord till de hårdt pröfvade, hvem mättar enkor
72 och faderlösa barn och hvem räcker lappen
73 en skärf i nödens dag? Man sätter sig icke
74 in i lappbefolkningens förhållanden utan be-
75 traktar det hela som en föråldrad brokig tafla
76 bredvid svenskens högre kulturstadium. Och
77 dock tillmätes orättvist den lappska befolk-
78 ningen kulturlyten, hvilka ej hafva sin uppkomst
79 i vår stam utan äro till oss öfverförda från de
80 högre kultiverade. Ja, man har därvid gått
81 så långt att man därföre ansett oss ej vara
82 värdiga att inrangeras bland folkslag eller
83 med andra ord åtnjuta rättigheten att existera.
84 Efter denna korta inledning vill jag öfvergå
85 till en skildring af de laster, hvaruti vårt folk-
86 slag sägas vara försjunkna uti och som öppet
88 sagts mig vara orsaken till den hjälplösa ställ-
89 ning, lappen befinner sig uti.
91 Lapparnes dryckenskap.
92 "När jag i våras sökte att väcka intresse
93 för vårt folk, framhållande den hjälplösa ställ-
95 \fning de befunno sig uti och den särställning
96 de intogo i fråga om rent mänskliga rättig-
97 heter, möttes jag med orden: »Lapparne
98 supa, de dricka, de kunna icke upphjälpas»
99 0. s. v. Till en början vill jag konstatera det
100 faktum att bland våra lappar finnas inga vane-
101 drinkare och sedan tider man minnes tillbaka
102 har icke åtminstone i min hemtrakt någon
103 lapps dödsorsak varit alkoholsjukdom. Jäm-
104 fördt med de senaste svenska iakttagelserna,
105 som konstaterat att 50 tusen drinkare befolka
106 landet, torde den lappska dryckenskapen icke
107 böra öfverskattas sin betydelse. Däremot före-
108 kommer beklagligt nog att berusade lappar
109 uppträda vid- marknader, som hållas vid kusten,
110 men äfven då i ett mycket ringa antal. Men
111 dessa bestå ingalunda at sådana, som hafva
112 för vana att berusa sig, utan utgöras af tillfäl-
114 liga supare, som genom köp, byte eller annan
115 handel kommit i beröring med svenska mark-
116 nadsbesökare och bjudits förtäring för att
117 »affärerna skall gå bättre». Men äfven detta
118 nationallyte är i försvinnande och det af sin
119 egen orsak, nämligen den, att lappen meren-
123 dels inser att han gör dåliga affärer när han
126 Oberättigandet att kasta ett folks ovana
127 på en annan ras' skuldror och däraf förklara
128 en hjälplös belägenhets berättigande, lyser
129 äfven bjärt fram inför påståendet att lappen
130 icke själf producerar, försäljer eller på annat
131 sätt tillhandahåller berusande drycker. Den
132 last, som har sitt upphof inom folkets egna
133 landamären, bör icke påbördas andra folk,
134 som genom njutningslystnaden förledes att
137 Tiggeri af nöd eller lättja?
139 Beklagligt är det förhållande, hvarmed
140 man äfven framhåller lapparnes tiggeri,
141 såsom föranledt af lättja. Vårt folk kunna in-
142 delas i två olika afdelningar, beroende på det
143 förhållande de stå till förvärfvet af det dagliga
144 brödet, nämligen renägande och icke ren-
145 ägande lappar De förra utgöras af sådana,
146 som trots alla svårigheter lyckats behålla sina
148 renar; de senare däremot af de, som genom
150 \fett eller annat förhållande blifvit utan renar,
151 hvilket är detsamma som förlusten af sitt lef-
152 vebröd. Det är endast genom utrönandet af
153 på hvad sätt en lapp gått förlustig sina renar,
154 som man kan bedöma, om tiggeriet är föror-
155 sakadt af lättja eller af verklig nöd. Lappens
156 framtid är förknippad med renen, hans trogne
157 följeslagare genom lifvet. Af den har han sin
158 existens, utan honom står han inför hungers-
159 nöden. Jagt och fiske måste alltid räknas som
160 en bisyssla, mera till att söka än att erhålla
161 lefvébröd. På renen måste man söka lappens
162 existensminimum. Ett lappmatlag på sju per-
163 soner (man, hustru och fem barn) behöfver
164 årligen till sitt hushåll nedslagta 40 renar,
165 hvaraf 20 användas till lapphemmets eget
166 behof af kött och den andra hälften försäljas
167 till inköp af mjöl och andra lifsförnödenheter
168 jämte beklädnad. För dessa 20 renar erhåller
169 lappen i lyckligaste fall omkring 300 kr. På
170 denna summa drar en lappsk familj sig dräg-
171 ligt fram genom lifvet. Men nu en annan sak.
172 För att efter denna beräkningsgrund fastslå
173 ett existensminimum, behöfver lappen till sitt
177 förfogande en renhjord af nära 350 renar, och
178 detta antal kan icke en lapp på tio uppbringa.
179 En 'renhjord på 100, det minsta antal som en
180 lapp kan hafva för att uppträda som själfstän-
181 digt renägande, lemnar en årlig afkastning af
182 39 renkalfvar. Dessa späda kalfvar utsättas
183 nu med ens för tusentals faror, icke minst att
184 märka nybyggarnes hundar. Redan efter ett
185 år har afkomman med säkerhet nedbringats
186 med minst ett tiotal, andra året till 15 och
187 vid fullvuxen ålder till 12.
189 Alltså skulle lappen med blick på fram-
190 tiden icke få nedslakta mer än 12 å högst
191 15 renar pr år. Hvarje antal som däröfver
192 går, inverkar på den framtida betingelsen att
193 lefva för lappen. Nedslaktar han exempelvis
194 existensminimummet 40 renar, har han redan
195 efter ett års tid renstocken nedbringad till 70
196 och fortfar detta förhållande är han redan
197 efter ett par tre år under möjligheternas gräns,
198 under betingelsen att lefva. När renarnas
199 antal understigit 100, kan lappen icke längre
200 ägna sig åt skötseln af sina egna renar, utan
201 lämnar då desamma i vården hos någon ren: -
205 ägande lapp, som själf icke har tillräckligt
206 antal renar, och slår han sig merendels själf
207 ned på en iordtorfva för att med jordens bru-
208 kande bidraga till existensens möjlighet. Under
209 tiden går nu hans renar »ut sig» mestadels på
210 svårigheten att skydda det uppväxande ren-
211 släktet mot renmärken. Då återstår endast
212 lappens jordbrukstorfva och då har han den
213 framträngande svenske nybyggaren att kämpa
214 med. Lappen får — alla ömmande omständig-
215 heter till trots — gifva vika och obarmhertigt
216 drifves han till tiggarstafven, han har ju icke
217 äganderätt till sitt land utan äger endast rätt till
218 renbete. Utan renar, utan jord, utan utsikt
219 att lefva af sina händers arbete finnes ju ingen
220 annan möjlighet än att anropa barmhertiga
221 medmänniskor om hjälp. Till råga på all
222 denna helt vanliga olycka har den lappska be-
223 folkningen att nu utstå alla de sviter, som
224 uppkommit efter de »sju hårda årens» historia,
225 hvarför ofvan relaterade nöd blifver allt mera
226 och mera allmän. De sju hårda åren inleddes
227 med året 1892, då vintern kom tidigt, redan
228 S:t Michaeli dag. Genom den tidiga vintern
232 frös snön till is och betäckte bergen, hvarföre
233 renen icke kunde komma åt den renmossa,
234 som hör till hans uppehälle. Tusentals renar
235 dogo då af svält, och detta förnyades sedan
236 årligen en lång tid. Så kommo de stora tim-
237 merdritningarna och renar — likaledes i tusen-
238 tal — blefvo nedfällda af träden. (I denna
239 fråga vill jag i förbigående nämna, att lapparna
240 icke för dessa olyckor erhöllo någon skade-
241 ersättning.) Förutom dessa olyckor hade re-
242 narne alltid att kämpa med nybyggarnas hun-
243 dar. Som ett talande exempel på huru lätt en
244 lapp kan bringas till nödens brant, vill jag an-
247 Lappmannen Gustaf Klementson i Fatmo-
248 makke var för några få år sedan ansedd som
249 en välbärgad lappman. Han ägde en ren-
250 hjord på omkring 300 renar och hade så-
251 ledes existensmöjligheter för den stora familj,
252 11 personer, de voro. Hufvudsakligen genom
253 timmerdrifningen nedslogos hans renar och
254 därmed var hans uppehälle som renägande '
255 lapp förbi. På sitt lappskatteland sökte han
256 nu att förebygga sin ruin och göra detta
260 fruktbärande. Nu i dessa dagar har den sven-
261 ske nybyggaren fullbordat lappmannens öde
262 — och lappmannen utestängts från rätten till
263 sitt lappskatteland. Hvad skall nu den arme
264 af olyckan hemföljde söka sitt bröd. Återstår
265 för honom, fadern med de nio barnen, någon
266 annan utväg än att söka brödet hos barmher-
267 tiga medmänniskor, så framt han vill undgå
268 hungersnöden? Är nöden här föranledd af
269 lättja eller af verkligt behof?-
271 Det är sant att Wvarje år beviljas ett stats-
272 anslag till nödlidande lappar, men dessa un-
273 derstöd ha dock endast i undantagsfall, och
274 då i mycket små belopp kommit de fattiga lap-
275 parne till godo. Medlen afsändas till kommu-
276 nalstyrelserna i de olika lappsocknarne och
278 denna styrelse, som utgöres af svenska bebyg-
279 gare, behåller merendels summan för kommu-
280 nens räkning för att betäcka utgifterna för
281 de lappar, som åtnjuta helt understöd af kom-
282 munen (s. k. »sockenlappar»).
284 Om den lappska nöden, orsakerna till lap-
285 pens tiggeri, till bekymren som hota lapphem-
286 mens framtid och därmed förknippade omstän-
289 digheter, vore mycket att andraga, men då.
290 jag tror att de rader jag skrifvit om denna sak,
291 ändrar svenskens uppfattning om detta sak-
292 förhållande, öfvergår jag till medlen, hvarmed
293 den lappska befolkningen skulle kunna upp-
294 hjälpas. Vi hafva velat benämna den
296 Lapparnes existensfråga
298 därvid framhållande att hela vårt folks öde
299 beror endast och allenast på denna frågas
300 nöjaktiga lösning. För att utreda dessa bättre
301 vill jag först behandla grundfrågan angående
302 lapparnes äganderätt till sina lappskatteland,
303 jämte rätten för lapparne att idka åkerbruk.
304 Genom Kungl. Bref af den 13 december 1867
305 bestämdes en odlingsgräns, hvarvid en gräns-
306 linie sattes mellan den svenske nybyggaren
307 och den lappska befolkningen. Nybyggarne
308 hatva erhållit äganderätt till sina hemman,
309 under det att lapplandet förklarades vara kro-
310 nomark. Med anledning häraf bortadvocerades
311 lapparnes rätt till den jord, hvaruppå vi alla,
312 naturhgt sedt, hafva att hämta vårt lifsuppe-
316 k -hälle. Genom att endast hafva dispositions-
317 rätt till ett jordområde, lappskattelandet, och
318 med dystra aningar vänta på den dag, då
319 man kan blifva bortförd från sitt hem, där
320 generatiou efter generation nedlagt sin ung-
321 doms arbetskraft, sin mannaålders möda ock
322 ålderdomens arbetshjälp, kan icke gifva den
323 arbetslust, en kraftig stam bör utveckla. Ar
324 EN betslusten klädes i handling först vid det till-
326 fälle när man vet, att man gagnar sig själf, ;
327 sina barn och sina efterkommande. Idoghet
328 och ihärdighet saknas icke bland lappbefolk-
329 ningen, det är endast föremålets faktiska be-
330 stående, som förhindrar arbetsintensiteten och
331 den välmåga, som annars skulle sprida sig.
332 U| Med de jämtländska lapparnes öde framför
333 sina ögon, dessa som jagats upp till ofrukt-
334 bara berg på grund af att deras rättsfråga till
335 jorden ej beaktats, kunna icke de vester- och
336 norrbottniska lapparne inse annat öde, äfven
337 de, så länge frågan om rätten till jorden icke
340 | Arligen och dagligen gifves äfven hos oss
341 Vesterbottens lappar exempel på hvarthän till
344 ståndet leder. För en tid tillbaka, låt oss säga
345 30- å 40-tal år, kommo de svenska nybyggarne
346 och frågade vänligt om de kunde få slå sig
347 ned och odla upp en bit mark. Lappen såg
348 1 detta förhållande ingen som helst orsak att
349 neka den arbetsamme mannen. Om några år
350 hade nybyggaren odlat upp marken omkring
351 sitt tjäll, och tog syn på ,densamma. Veder-
352 börande beviljade beredvilligt lagfart å mar-
353 ken och icke blott den mark, som han själf
354 » odlat utan därtill ett öfrigt område. Området
355 kunde, och gjorde det i de flesta förhållanden,
356 sträcka sig om lappens frodiga renvallar och
357 skatteland, den som förut varit vänlig nog att
358 tillmötesgå nybyggarens önskningar att få odla
359 marken bredvid honom. Så gick välnågra år
360 och en vacker dag infinner sig vederbörande
361 synemän och kungör för den olycklige lappen
362 att han icke längre äger rättighet till den
363 gröda, som af honom vidare inbärgas.
365 Med dessa syner framför sina ögon lär
366 väl ingen förundra sig öfver att den lappska
367 befolkningen känner en bäfvan för hvad som -
368 komma skall. Merendels utgöres nu denna”
370 \f. liga dygder dock icke kan öfverbevisas om
373 lappska befolkning, som på sådant sätt bort-
374 drifves af sådana, som icke äro renägande
375 och hvad ödet blir för dessa olyckliga är icke
376 svårt att förutse. De blifva fattiga och ut-
377 armade. Därhän har lapparnes osäkra rätts-
378 ställning ledt, på grund af deras undantags-
379 ställning i den svenska jordrättsskipningen.
380 Svensk praxis har dock alltid varit och är det
381 ännu, att vid afvittrings- och storskiftesförrätt-
382 ningar det folk, som af ålder bott och brukat
384 landet, fått för sig och sina efterkommande
386 för evärdelig tid tilldelad sin beskärda del.
387 Lappen måste tillerkännas äfven denna rätts-
388 ställning, eljest är hans öde besegladt. Han
389 drifves i annat fall allt längre och längre upp
390 mot de kala bergstopparne mot norska grän-
391 sen, den han ju icke får öfverskrida. Vid
392 denna tidpunkt, då är väl också vår strid för-
394 gäfves, och då är det förbi med de svenska 3
396 lapparne. Men hvem i vårt humana tidehvarf
397 åtager sig att kasta den historiska dödsdomen
398 öfver ett folk, som trots all sin brist på mänsk-
404 att det genom eget förvållande förorsakat sin
410 I sammanhang med rätten till jorden står
411 lappens rätt att öfvergå till jordbruksidkande
412 folk och bruka sina lappskatteland. Genom
413 sådana förhållanden, som de af nybyggarnes
414 sätt att gå till väga gentemot den lappska be-
415 folkningen jag nyss nämnt och det understöd
416 de därvid vinna af den svenska lagen kan vi
417 icke annat än se denna rätt oss bestriden.
418 Marken därofvan odlingsgränsen är oss till-
419 delad för renbete, icke för jordbruk. En del
420 skäl, som jag i annat sammanhang berört, har
421 tydliggjort, att vi i betraktande af lefvebrödet
422 icke ha annan utsikt än, att när renarne på
423 ett eller annat sätt förolyckats vi måste gå
424 till brukandet af vårt lappskatteland. Men
425 öfver detta står en tidsfråga, nämligen den
426 att hela folket förr eller senare måste gå till
427 jordbruket. Renen finner ej längre sitt bete
428 bland fjällen. I en ej allt för afl? gsen framtid
429 hafva vi att se att den ene lappen efter den
433 andre förlorar sina renar. Ogynnsamma för-
435 . hållanden komma därvid att medverka, icke
437 minst den skadeersättningsskyldighet, den
438 renägande lappen numera underkastas enligt
439 bestämmelserna i $ 14 uti lapplagen den 1 juli
440 1898, och genom hvilken bl. a. en lappman
441 helt nyligen dömdes till tre tusen kronors ska-
442 deersättning. Och hvarför skall lappens exi-
443 stensförmåga kringskäras af lagar? Erfaren-
444 heten lärer att inget folk går så framåt som
445 när frihet råder i alla delar. Lappens frihet
446 är kringskuren. Hans kamp för lefvebrödet
447 är utstakad och betingelsen att lefva hänskjuten
448 allenast till renarne och renarnes skötsel. I
449 medvetandet finnes dock allt jämt en känsla
450 som talar om frihet och denna känsla återfin-
451 nes äfven hos oss, lappar!
454 Renbetesrätten är, som jag antydt,
455 närmare beskrifven i författningen om utstak-
456 ningen af odlingsgränsen den 13 dec. 1867. Den
457 markeras allt emellanåt af en dagorder från
458 Umeå landskansli och hålles då isådan form,
462 att man skulle tro, att lapparnes renbetesrätt
463 vore betryggad. Framför mig ligger en läns-
464 kungörelse af den 12 januari 1898, däri det
465 heter, att anläggning af nybyggen ofvan od-
466 lingsgränsen icke finge vidare af kungl. maj :ts
467 befallningshafvande beviljas; att de nybyggen,
468 som redan funnos ofvan odlingsgränsen, skulle
469 återläggas till kronomark och att all mark
470 ofvan odlingsgränsen skulle återläggas till ren-
471 betesland. Denna kungörelse har fullföljts så,
472 att under dessa sex år ett större antal nybyggen
473 anlagts ofvan odlingsgränsen, ja, man har
474 till och med dömt lappar till skadeersätt-
475 ning gentemot dessa nybyggare. Alla förord-
476 ningar till trots synes dock endast den rätt-
477 visan vara gällande, att lappen skall drifvas
478 från sin mark. Skulle i verkligheten de lagar,
479 som skrifvits till förmån för lapparnes renbete
480 efterföljts, hade lappen icke haft rätt att klaga
481 öfver denna sak. Men lagda i händer, som
482 utan hänsyn till den lappska befolkningen gyn-
483 nar nybyggaren, kan det nuvarande tillståndet
484 icke föra annat än till renarnes minskning och
485 lappens försämrade lefnadsställning.
489 Lapparne önska i denna fråga således
490 endast hvad de i lag blifvit förut tillförsäkrade,
491 d. v. s, att all mark ofvan odlingsgränsen ut-
492 lägges till renbetesland. Men huru kan ko-
493 nungens befallningshafvande förklara att vid
494 lapptinget i Fatmomakke nu framlägga ett för-
495 slag, gående ut på att inlösa nödig renbetes-
496 mark ofvan odlingsgränsen och därvid säga
497 att lappen erhåller gynnsamma reformer, när
498 vi förut för sex år sedan i länets kungörelse
499 uttryckligen fått denna mark till oss upplåten.
500 Detta motsägande förslag, hvilket nu framkom-
501 mit, är således i strid mot förut gifna bestäm-
502 melser i fråga om renbete och afser ingalunda
503 att skänka lappen någon fördel utan gäller
504 endast såsom en inskränkning i bestämmel-
505 serna af kungl. maj:ts befallningshafvandes
507 kungörelse den 12 januari 1898.
511 synes nu starkt hotadt genom det af lappfogden
512 Burman vid lapptinget i Fatmomakke fram-
513 lagda förslaget att nedflytta den icke ren-
517 ägande lappen nedanför odlingsgränsen och
518 där bereda honom jordbruk. Vi kunna icke
519 annat än protestera mot detta förslag. Det
520 vore att med ens tillintetgöra den lappska be-
521 folkningen och få anspråken på vårt land för
522 alla tider häfda. De renägande lapparne för-
523 minskas alltjämt på grund af renarnes existens-
524 förhållanden, förut omnämnda. De samman-
525 smälta allt framgent och under de senaste
526 åren ha de renägande lapparnes antal väsent-
527 ligen förminskats. De icke renägande lap-
528 parne skulle nu — enligt förslaget — nedflyttas
529 till nybyggen nedanför odlingsgränsen och
530 man får väl säga där öfverlämnas åt sitt öde
531 Hvartefter nu de renägande lapparne förlora
532 sina renar, nedflyttas dessa nedanför odlings-
533 gränsen och gå säkerligen där sin under-
534 gång till mötes, under det att den renägande
535 lappen drifves mot fjället, förlorar sina renar
536 och nedskickas sedan utfattig nedanför odlings-
537 gränsen. När man tager i betraktande, att den
538 mark, som är ofvan odlingsgränsen, är utlagd
539 till renbetesland för oss lappar och att å dessa
540 marker nybyggen äro uppresta, som äro olag-
544 ligt tillkomna; hvarföre icke låta lappen till-
545 träda dessa nybyggen och nu boende nybyggare
546 ofvan odlingsgränsen få tillfälle att nedflytta
547 nedanför densamma? Hvarföre skulle hinder
548 möta för lappen att bruka dessa land, som gör
549 att lappen åtminstone får bo i sitt af ålder
550 brukade land samt slipper att å nya och för .
551 honom främmande trakter söka sitt uppe-
552 hälle. Detta förslag afser ingalunda något för-
553 bättrande af lapparnes lefnadsställning, utan
554 afser helt enkelt att afskära lappårnes förbin-
555 delse med sitt eget folk, för att sedan låta dem
556 undergå det öde, som bland de svenska ny-
557 kyggarne väntar desamma nedanför gräns-
559 Lapparnes rösträttsförhållanden.
561 Om i Sverige skriande orättvisor anses
562 begångna med att större delen af folket undan-
563 drages medbestämmanderätt i folkets egna Nå
564 angelägenheter, så äro dock de lappländska
565 förhållandena än olidligare.
567 Pen kommunala rösträtten i
568 lappkommunerna utöfvas endast och allenast
571 af den svenske jordbrukaren och lappens lifs-
572 näring ger ej honom den inkomst, som be-
573 rättigar honom att deltaga i allmänna, honom
574 rörande angelägenheter. Högst fåtal lappar
575 (ifrågasättas kan, om det än finnes några) äga
576 bestämmanderätt vid kommunala stämmor,
577 och dock afgöras vid dessa lapparnes ange-
578 "lägenheter rörande beskattning, fattigvård och
579 öfriga kommunala ärenden. Det har icke
580 förunnats lappmannen att vinna inträde i kom-
581 munal myndighet och i något medafgöra om
583 . frågor, som rör lappens rättsförhållande i
584 kommunen, till hvilket förhållande den kom-
585 munala bestämmanderätten i mångt och myc-
586 ket dock kan medverka. Och ideflesta fall inse
587 lapparne, hvilka i många lappkommuner utgör
588 flertalet, att de icke kunna inverka något till
589 förbättrade förhållanden, då de icke på grund
590 af den kommunala rösträttsskalan förmå ut-
593 Ställer sig nu den kommunala rösträtten
594 förnuftsvidrig, är den politiska röst
595 rättens förhållande till lappbefolkningen
596 bedröfligare. Lagen stadgar att man, för att
599 hafva rösträtt till Riksdagens Andra kammare,
600 skall hafva en inkomst af 800 kr. eller en jord-
601 brukslägenhet, taxeringsvärderad till 1,000 kr.
602 Intetdera af dessa mått fyller lappen. Afrenen
603 kan han icke uppbringa ens 500 kr., och de
604 lappskatteland, hvilka, belägna å allmän kro-
605 nomark, som de äro, äro ju icke lappens.
606 Hade lappen utsikt att föra fram en represen-
607 tant ur sitt eget led, hade många goda refor-
608 mer kunnat åstadkommas.' Man har sagt att
609 inom riksdagen funnits lapprepresentanter från
610 fjällbygden. Innerst ha dock dessa icke utgjort
611 några målsmän för lappbefolkningen, utan
612 möjligen för nybyggarne, men i hvilket fall
613 som helst till bådas nackdel, då intet synligt
614 resultat af deras verksamhet kvarlämnats annat
615 än möjligen en förbättring i införseln af sprit-
616 drycker till lappska gränsen. Stora och vik-
617 tiga frågor, som beröra vårt folks framtid;
618 föres årligen fram på den lappska dagord-
619 ningen, och då vi vunnit den skans, som läm-
620 nar lappen medbestämmanderätt till sitt eget
621 öde, kunna dessa med glädje framläggas.
622 Dessa frågor äro dock icke kraf som äro obil-
625 liga, utan utgöres af sådana förmåner, som
626 redan vunnits af den svenska befolkningen,
627 men ej genom den undantagsställning (inga-
628 lunda till lappens fördel) som lappen inne-
629 hafver, ännu beskärts den lappska rasen. Se-
630 kellångt betryck har hvilat på våra skuldror,
631 och däri är att se lappbefolkningens under-
632 lägsenhet och efterblifvenhet.
634 Lappska skolförhållanden.
636 Man låter alltid lappbefolkningen uppbära
637 förnärmelser för att den är okunnig, men man
638 undersöker så ytterst sällan skälet, hvarför
639 upplysningen ej vunnit insteg bland vårt folk.
640 Skälet är dock icke svårt att uppleta. Af na-
641 turen är lappen icke vanlottad. Tvärtom! Det
642 har erkänts att den unge lappen äger goda för-
643 utsättningar för att vinna upplysning. Orsaken
644 ligger i det helt naturliga skälet, att lappen
645 icke ägnas någon uppmärksamhet i upplys-
646 ningshänseende. Anda till dess Lappska mis-
647 sionen inrättade skolor däruppe bland fjällen
648 hafva vi lappar icke haft någon undervisning.
652 Denna välgörande förening verkar mycket
653 godt, men kan dock i utsträckning ej inverka
654 på ett helt folk. Det lappska barnet sändes
655 till denna skola vid cirka 12 års ålder och
656 kvarstannar där i 3 år. Under denna jämfö-
657 relsevis korta tid får den unge lappen inhämta
658 all den undervisning, som står honom till buds.
659 Att detta icke blir mycket, beror väl på att
660 denna skola indelas i småbarns- och folkskola.
661 Med denna undervisning går han ut i lifvet,
662 och då må man ej undra på om lappen är okun-
663 nig. Skulle lappen däremot få tillägna sig
664 den undervisning, som de svenska barnen åt-
665 njuta, skulle nog bildning och intelligens
666 äfven vinna insteg i Lappland.
668 Till ofvan nämnda skolor — andra skolor
669 finnas ej — bidrager staten endast med en
670 ringa skärf, men månne ej den svenska staten
671 äfven har skyldighet att bland den lappska
672 befolkningen inrätta skolor, om ej sådana som
673 de svenska, så dock drägligare skolförhål-
676 I likhet med dryckenskapslasten, kastas
677 okunnigheten på lapparne som en skuggande,
680 förklarande omständighet till nu rådande för-
681 hållanden. Men okunnigheten har sitt upphof
682 i bristen på något att lära i yngre år, icke i
683 lappbarnets motvilja för bildning och utveck-
686 Hvad är att närmast göra?
688 Mer och mer söker den frågan sig fram,
689 hvad som vi närmast skola göra. Vi kunna
690 icke längre lita på att utom saken stående
691 skola så intressera sig för vårt folks ställning,
692 att de skola bevaka vår rätt. Och med all
693 möjlig möda kunna de det icke. Våra säregna
694 lefnads- och andra förhållanden äro af sådan
695 beskaffenhet, att om äfven reformer skulle vin-
696 nas på dessa vägar, skulle dessa endast blifva
697 halfmessyrer af tvifvelaktig innebörd. Våra
698 tvister om rätten till jorden måste dagligen be-
699 vakas och våra frågor måste stundligen föras
700 framåt. Men då måste lappen taga saken i
701 sin egen hand. På hvad sätt? frågar mången.
702 Det finnes icke mer än ett. Och detta är: en
703 enhetlig lappsk förening, fungerande i hvarje
707 lifsnerv af lappska befolkningen. I hvarje
708 större by eller kommun bildas en förening,
709 låt oss exempelvis säga Tärna by lappförening.
710 Denna utlyser ett möte med lapparne i Tärna-
711 by och skrider till val af styrelse. Denna sty-
712 relse får i uppdrag att emottaga tvistefrågor,
713 med föreningen diskutera de reformer, som
714 äro önskvärda och äfvenledes föra fram de-
715 samma till en centralstyrelse för hela lappbe-
716 folkningen, utlysa möten och i alla delar till-
717 varataga den lappska befolkningens kraf. Så-
718 dana föreningar böra så fort sig göras kan
719 bildas i alla lappkommuner eller större byar
720 i Jämtland, Vester- och Norrbotten. På våren
721 19v5 utser de lappska föreningarne hvar sitt
722 ombud att sammanträda i exempelvis Fatmo-
723 makke, och där behandlas sedan våra gemen-
724 samma lifsfrågor. Där kommer då den första
725 lappska kongressen till stånd och sedan åstad-
726 kommes nog af sig själf, dock under träget ;
727 arbete, ett annat förhållande. Med en dylik I
728 organisation kunna vi påräkna en makt, som
729 obetingadt kommer att föra vår sak till seger.
730 När vi stå en och en kunna vi föga eller
733 litet uträtta. Gemensamt hafva vi dock ett
734 intresse, och detta intresse måste förenas och
735 blifva en makt. Och inom kort skola vi hafva
736 en duglig stab af egna landsmän, som med
737 insikt, reda och klokhet bringar saken vidare
740 Till Eder, I unga män och kvinnor, vill
741 jag säga ett ord. Vårt folks framtid ligger i
742 Edra händer. Med Eder kraft skall vårt folk
743 och land vidmakthållas. Sky inga umbäranden
745 när det gäller vårt folk och vårt påtänkta före-
746 ningsband! Medlet, hvarmed vår stam skall
747 upplyftas, finnes i den utstakade vägen, och en
748 gång funnen, beträdd och trampad, skall mö-
749 dan ingalunda blifva fruktlös. Därföre, fram,
751 | I bröder och systrar från Jemtland,- Vester-
752 | och Norrbotten, upp att verka för de ned-
753 | tryckta; tillägnen Eder all den bildning, som
754 I kunnen få, stöd de svaga i kampen för till-
755 |; - varon och tänk på vårt framtidsmål!
756 I Till Eder, I gamle, genom motgångar här-
757 dade, genom ett träget arbete för tidigt ut-
758 släpade, sluten eder till våra föreningar i
760 massa. Ingen enda lapp får saknas i vår före-
764 ning. Det är de betryckta, som skola föra sin
766 talan fram i ljuset, och detta på ett fullt vär-
767 digt, parlamentariskt sätt. Det blir lapparnes
768 riksdag, som nästa år skall samlas å tidpunkt
769 och ställe, som sedan skall bestämmas.
771 För att nu allt skall bildas enhetligt för
772 hela vårt folk och efter samma grunder, så
773 lämnar jag beredvilligt alla upplysningar om
776 Med dessa maningsord till Eder, bröder
777 och systrar, slutar jag dessa ord. Låt nu hand-
778 lingarne kraftigt åtfölja dessa ord af mig, fram-
779 lagda i en tid, då lappens framtid synes hotad
780 från alla sidor, och hans rätt till den jord,
781 hvartill vi alla födts att söka vårt uppehälle,
784 Må den Högste, som leder och danar fol--
786 kens öden nu och allt framgent med miss-
787 kundsamhet förbarma sig öfver vårt folk och
788 leda dess väg in på den bana, som lyfter det
789 upp till ett intelligent och framåtsträfvande
792 Gardfjäll, Dikanäs, Vilhelmina i juli 1904.
794 Med systerlig hälsning
798 \f\fRekvisition af denna skrift kan ske
799 hos Gust Z. Hedenström, Klara Södra
801 Kyrkogata 13 A., Stockholm.
802 Tel. Brunkeberg 23 ot.
projects / text-infor-lif-else-laula.git / blob